Känns som man sitter fast. Att för alla andra händer det saker hela tiden. Börja skolan, flyttar, reser.. Händer ingenting här förutom att jag har nojjar över mitt liv. Nästintill vantrivs i våran lägenheten nu för tiden, men känns dumt att flytta till en annan lägenhet om vi inte ens vill bo kvar i Sandviken, och nu håller körkortet kvar mig bland annat. Tänker mycket på kommande vinter/vår då Staffan åker till USA i över två månader. Kanske inte låter så länge men när man bott ihop i två år och inte varit ifrån varandra mer än en vecka så är det som en evighet.
Säg att du förstår mig
Nej vad menar du?
Jag vill att du förstår mig
Så vad menar du?
Du gör det mycket svårare
än det egentligen är
Vad är min tystnad värd
Nä nu ska jag sluta tänka och läsa "jag saknar dig" som jag fick låna av Jessica.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar