Det är ganska precis två år sedan vi fick Stig. Jag hade jobbat på fruktkorgen medan min pappa och Staffan hämtade kissen. Jag blev så glad när jag kom hem. Han pytteliten och rädd, han gömde sig under sängen och när jag gav han lite tonfisk bet han mig i fingret. Men bara efter någon dag var han inte rädd alls längre. Han kurade alltid med mig i sängen och när vi var tvungen att ha dörren stäng på nätterna (dels för allergi och att han lekte med våra tår) så kom han alltid och myste med mig när Staffan klev upp och öppnade dörren på morgonen.
När Stig fick upptäcka världen utanför en liten tvåa och min allergi blev för jobbig så fick han flytta till Ockelbo. När vi trodde han hade dött så hann Ann-Mari köpa två nya katter och Stig fick flytta vidare till Staffans mormor i Kungsgården. I somras flyttade hon till en lägenhet och ville inte behålla honom. Men hon berättade att hennes grannar hade tagit hand om honom nu.
Jag och Staffan var där i somras och tänkte kolla om det gick bra, men det var ingen hemma. Förra veckan drömde jag att Stig hade blivit påkörd så i lördags åkte vi i alla fall förbi och kollade om allt var okej. Och han har bytt namn till Pontus, blivit biff och är bossen över tre andra kissar som också bor där. Men skönt för han verkade ha det fint, lille Stig-Pontus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar