Jag har sett livet från båda sidor nu, från upp och ner och ändå ser jag bara livsillusioner och nu minns jag jag förstår inte livet, inte det minsta.

Måste sluta/börja:

• FÖRSOVA MIG! Det hände i morse igen. 5 i sju vaknade jag och klockan sju börjar jag. Hoppade i kläderna och viftade runt med tandborsten i käften sedan begav jag mig och kom cirkus 15-20 min försent. Dåligt!

• Dricka vatten! Min kropp säger åt mig att den är uttorkad men jag tycker verkligen inte om att dricka vatten, går bra till mat men inte annars. Men måste, är dum mot törsten.

• Skaffa hjälp för min hypokondri. Har varit helt 100 på att jag fått cancer och det tog liksom över denna gång. Legat och tänkt på det så jag inte kunnat sova, funderat hur jag ska berätta för mina nära och kära osv. Nej nu lär det räcka.. Google-förbud på olika krämpor från och med nu.

• Egentligen borde jag inte sova efter jobbet, men kunde inte låta bli. Isvindarna blåste igenom kroppen och skelettet blev iskallt. Hatar den känslan, finns inge vidrigare. En timme i duschen och sedan kändes sängen så jävla frestande och där somnade jag till cirkus halv sju. Varm är jag nu, och jag är faktiskt fortfarande trött. Trött på vardagen, skulle egentligen vilja stanna i min säng ett tag framöver... Tror jag börjar bli sjuk också, jag som "aldrig" blir de längre.

... Men i morgon åker jag och Sofia iväg till Uppsala. Jag ska på arbetsintervju eller intervju-träning. Ingen aning vad jag vill längre, eller vart jag vill men tänkte ge det en chans att se vad de kan vara för något. Ska köra dit dessutom, är mer nervös för det än för intervjun. Det går nog bra!