Så här lät det medan ångesten kom ikapp

I morse vaknade jag av att jag inte alls ville flytta till Uppsala längre, för det knappt finns boende känns det som. Och att jag inte känner någon där alls, så jag vet egentligen inte varför jag vill dit? Jag hatar att inte veta vad jag vill, och alltid är det så. Speciellt med boende vilket ni kanske märkt av i min blogg. Visst är jag fruktansvärt omständlig? Varför är jag det för, livet vore ju så himla mycket enklare om man inte ältade allting, men jag är väl född så. Och så har jag 21-årsångest på det.. Det hör nog ihop allting med ålder, boende, jobb & vad fan man ska bli när man blir stor. Jag tror jag skiter i allt nu, orkar inte tänka mer på det.