Som om det inte fanns någonting att förlora, som om det inte fanns någonting att förstöra

alldeles för mycket i huvudet nu. Gör jag rätt? Tycker jag bara synd om mig själv? Jag hatar att tycka synd om mig själv, men jag tillåter mig själv att vara egoistisk nu. Det får bli så. 

I morgon åker jag härifrån.