söndagstankar

Veckan började bra, eller med rätt inställning kanske.. Men helgen däremot har jag suttit fast i soffan eller vid skrivbordet och tar mig knappt ut, vill bara stänga in mig själv och jag hatar när det blir så. Allt är så svart & vitt liksom. Tog mig visserligen ut igår med fina vänner, vin och dans. I dag har jag varit bakis hela dagen och inte gjort mer än att stöka ner hemma.

Och jag gillar inte nätterna. Jag tänker alldeles för mycket. Går tillbaka i tiden, ältar, ångrar och saknar, men jag vet egentligen inte vad. Förut en natt kom en konstig känsla som att jag bara väntar på någonting, att jag bor här så länge men att det inte är mitt hem. Och jag ville bara putta undan den känslan för det är här jag bor nu, här där mina fina vänner finns i närheten. Jag tror att det är en sådan känsla för mig vart jag än bor, för det går nog inte att trivas och må bra någonstans om man inte mår bra i sig själv. 

Det går bara emot känns det som, även fast jag försöker och vill vara positiv men jag är så rädd. Jag behöver tänka mer framåt än bakåt. Smida lite framtidsplaner så man kan längta till någonting, men allt känns så svårt när ingenting riktigt glädjer mig längre. Undra vart man ska börja? Jag får tänka att det blir en bra dag i morgon och ta en dag i taget.