Men ingenting är värt det när leva blivit rädsla

Jag är smått handikappad och tycker lite synd om mig själv. Förra veckan kraschade jag på huvudet när vi skejtade, som tur var använde jag hjälm så jag överlevde! I går måste jag gjort världens roligaste vurpa men den gjorde fan ont, känner jag såhär efteråt. Knä, revben, armbågen, nacken och sträckt låret på något vis så jag går lite roligt och någon sömn kan jag ju säga att det inte blev så mycket av. Nu har jag dessvärre skittråkigt och borde ringa massa tråkiga samtal men kan vänta en timme, eller två. Jag är trött (som vanligt)!