Dagen har varit rätt bra. Jag somnade sent igår, vaknade ganska tidigt idag men fick ett bra telefonsamtal om jobb kommande 4:a veckorna på samma förskola jag har varit på så det känns toppen. Träffade Sofia och gick förbi Biståndsgruppen på söder och tog en kaffe/te och pratade lite. Gick förbi stan och när jag kom hem betalade jag räkningarna och kollade på tv.
Men prick nu fick jag världens dipp, och jag antar att det beror på att min medicin är slut och inte ätit den på några dagar. Men blir fan rädd, är det så här det känns egentligen? Jag bara trycker bort det med några piller. Kanske lika bra än att må skit men å andra sidan känns det obehagligt att inte få känna det man kanske egentligen känner. Vet att jag har svårt för det i överhuvudtaget men nu är det som jag går runt i någon bubbla och vet varken ut eller in. Känner inte när jag är glad på riktigt, när jag är ledsen, när jag ska vara arg eller besviken, ångest eller skämmas osv. Det är som borta allt det där och jag tror man behöver det för att känna att man lever.
För det är de som är grejen
att jag inte lever mitt liv nu
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar