fan, känns som jag vill gråta lite men inte för att jag är ledsen, utan för att jag är tacksam. Har helt tappat det här med att blogga nästan, och jag saknar det för här kan jag vara öppen på mitt sätt. Men allt går upp och ner. Bläddrade precis tillbaka några månader och läste igenom, som jag brukar göra. Och jag känner sådan otrolig tacksamhet över att jag har min familj som jag älskar så himla mycket. Vet att både mamma och pappa brukar kika in här lite då och då. Ni är fantastiska båda två, vad skulle jag göra utan er? Även Hanna, mormor, morfar, moster, Vilgot och Stella. Saknar er!
Och jag är så glad att jag har så fina människor runt om mig. Både jobbkollegor från olika ställen jag varit på och såklart mina fina vänner, ni är underbara! <3
Fan känner mig så jäkla sentimental.. beror det på att jag har mens?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar