ett slags liv

En gång i veckan träffar jag R, och pratar. Hela grejen handlar om relationer. Ibland får jag svåra frågor, ibland lätta att svara på. Känns som jag lär känna mig själv mer och mer efter varje gång. Hon lyssnar, ser och märker sånt jag inte lägger märke till. Vet inte vad jag ska eller vill skriva här riktigt. Låg i sängen och kände hur tankarna snurrade.. Men det är bra att träffa henne, intressant!

Jag ser så otroligt trött ut, är trött och energilös. Tjock och ful, mer än någonsin. Jag kanske inte mår dåligt på samma sätt som förut. Känns som allt har planat ut på något vis, som ett streck. Ett långdraget jävla steck. Svårt att förklara men jag tänker mycket, kanske för mycket men kan inte koppla det till vad jag känner. Är så stumt, tror jag. Men å andra sidan har jag har skrattat med skruttbarnen idag, det gör mig glad!