nu har jag varit ensam med mig själv i för många timmar, börjar bli tokig. Bestämde mig i eftermiddags att jag lika gärna kunde åka till moster idag redan och vara sjuk där, fast med sällskap. Packade väskan, satte på mig skorna och var redo - tills jag var tvungen att spy igen. Kallsvettig och yr satte jag mig på soffan och insåg att jag inte kunde åka idag. Brukar sällan vara sur men kände bara hur bitterheten kom över mig, och somnade på soffan.
för mycket tankar, mardrömmar som snurrar när det är så här. Skulle träffat R idag egentligen, och jag hade sett fram emot det även fast det är jobbigt känns det så skönt att träffa henne. Just nu känner jag mig tacksam att jag tog den chansen, nästa vecka kanske jag tycker tvärtom men hur som helst är hon bra i alla fall, det hänger ju bara på mig. Som vanligt. Skithuvve.
Borde flytta när allt är över. Nystart. Egentligen, vad håller mig kvar här? Skulle vilja vara närmare min familj, nu var det snart 5 månader sedan jag träffade dom och det känns sjukt hur tiden går så fort. Men Sveg är inte mitt hem längre, finns inte alls att jag skulle flytta dit igen. Men alla borde kunna flytta närmare mig istället! Eller så kanske man borde söka jobb i Göteborg och dra dit, där har jag ju syrran som jag också saknar så himla mycket nu! Vi ses i jul <3
massa pladder. jag är bitter, less och saknar dom jag trodde skulle vara där jämt men man får väl skylla sig själv antar jag.
<3
SvaraRadera