om knappt två månader fyller jag 23, det känns rätt sjukt. Jag har levt så länge, men å andra sidan inte åstadkommit ett skit egentligen. Det känns sorgligt när jag tänker på det men i över halva mitt liv har jag alltid fått brottas med samma problem. Dag ut, dag in. Vissa perioder värre, andra bättre. Men det har alltid legat där. Och det gör det fortfarande. Hur mycket jag försöker så går det bara inte, det vänder sig emot mig och ångesten blir precis som förr. Känner igen den här känslan som så många gånger förut och den är outhärdlig och det är svårt att sätta ord på varför. Och just varför kan det aldrig få vara enkelt? Det ska bara vara antingen eller och så länge det är så känner jag att allt är rätt ruttet och meningslöst. Vill inte dit jag är på väg igen, aldrig.
onsdag 15 januari 2014
kamp
om knappt två månader fyller jag 23, det känns rätt sjukt. Jag har levt så länge, men å andra sidan inte åstadkommit ett skit egentligen. Det känns sorgligt när jag tänker på det men i över halva mitt liv har jag alltid fått brottas med samma problem. Dag ut, dag in. Vissa perioder värre, andra bättre. Men det har alltid legat där. Och det gör det fortfarande. Hur mycket jag försöker så går det bara inte, det vänder sig emot mig och ångesten blir precis som förr. Känner igen den här känslan som så många gånger förut och den är outhärdlig och det är svårt att sätta ord på varför. Och just varför kan det aldrig få vara enkelt? Det ska bara vara antingen eller och så länge det är så känner jag att allt är rätt ruttet och meningslöst. Vill inte dit jag är på väg igen, aldrig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Allt kommer vända en dag, och då kommer du vara starkast av alla. <3
SvaraRaderaDär har du fel, du åstadkommer bra saker varje dag, du är så omtyckt av alla, du har ett sätt att bemöta folk som inte många kan för alla tycker om dig som du träffar. Du måste tänka att du duger som du är, det finns inte någonting som behöver vara annorlunda. Du är min bästa Frida i världen <3. Kram mamma
SvaraRadera