ett krig, ett spel, en lek, ett skämt

två år sedan. det går fort.. mitt eget helvete började igen och då var det något magiskt. känslan över det hela var fin. nu är jag tillbaka där allt började, misslyckande och konstant trött. är det konstigt att jag saknar och längtar tillbaka?

mina sexton veckor med R är också över nu. som en lättnad samtidigt så jävla jobbigt. jag har öppnat upp mig och delat hela mitt liv med en människa på kort tid och kunnat visa mig glad, ledsen, arg och framförallt få gråta, äntligen. Den kvinnan är jag evigt tacksam, hon är så himla bra!

men jag påminns visst alltid om vilka som man borde släppa in och öppna sig för, och inte. känner mig dum och sårad.. igen.