Jag sitter och stirrar ut genom mitt fönster, på mörkret. När blev det så här mörkt igen? Jag är aldrig beredd när sommaren tar slut och det är dags för en ny höst. Gillar inte mörkret och kylan och det gråa som väntas. Och jag vet inte om det känns som ett misslyckande nu, eftersom jag varit så nära att åka någon annanstans för att slippa detta. Men å andra sidan får man försöka se det från den positiva sidan. Jag får fortsätta jobba med goaste barnen som man blir så välkomnande av med kramar och mitt namn som låter mer såhär: fridi, pida, fida. Och såklart kollegorna där, kändes så fint att träffa allihopa efter semestrarna. Dessvärre gick det en vecka sedan åkte jag på förkylning så går runt hemma som ett feberspöke och har tråkigt.
Men en till sak att se fram emot är Grekland 27/9 med pappa, syrran, Annica och Therese. Känna på solen igen och umgås med familjen.
montenegro
2006
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar