vi kommer aldrig vara med om det
Det är en jobbig känsla i kroppen ofta nu och vet inte vad jag ska skriva egentligen men jag försöker ta itu med det i vilket fall, ensam. Alltid ensam.
Saknar min mormor också, varje gång jag tänker på henne ryser jag i hela kroppen och påminns om att jag aldrig kommer få träffa henne igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar