Känner mig så nostalgisk på både gott och ont nu. Är så glad och tacksam men ändå har jag någon tung känsla med allting att vara själv igen. Jag älskar att vara det, men är samtidigt dålig på det med men det är någonting jag måste lära mig, försökt att göra det så många år nu och tror att det är de som tar emot. Jag kan kanske inte det själv, men jag försöker så gott det går. Jag ger det en chans igen, och jag vill verkligen det nu. Tycka om mig själv, sluta ha slagsmål i mitt huvud. Jag är så van att jag inte ens tänker på det men kroppen säger ifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar